Hur gör man det bästa av den svenska sommaren? Man tar sina skates, ringer lite folk och åker och bor och skejtar med dem. Man får minnen för livet. Jag var i 10 städer på 30 dagar. Pris: 3800kr.

Jag har åkt tåg, buss, bil, cykel, spårvagn och flyg. Jag har bott på soffor, madrasser, bäddsoffor, sängar och på golv. Jag har ätit mat för i snitt 20,50 kr per dag. Jag har många att tacka för att jag kunde göra resan möjlig. Man kan om man vill, och jag gjorde det.

Skating är det som är störst i mitt liv just nu. 2003 var den sommaren allting startade på riktigt. Därför ville jag skata så mycket som möjligt denna sommaren också. Efter att ha pratat med en del inlinesåkare runt om i landet och kollat upp lite tävlingar gav jag mig iväg ut på äventyr.

Den 7/7 lämnade jag mitt hem i Nacka. 30 dagar senare skulle jag återvända, betydligt tröttare. Livet på tour sliter på kroppen. Lite sömn, lite mat, men enormt roligt!

Jag besökte ca 10 städer, den första blev Falun. Där bor en av mina bästa kompisar som jag då inte hade sett på länge och därför ville hälsa på. Vi kollade på en massa film och jag missade slutet på nästan varenda en eftersom jag somnade. Jag hade tänkt skejta i Borlänges skatehall någon dag, men den var stängd så det blev ingen skatig alls i Falun. Dessutom var vädret rätt kasst. Vi gjorde en massa andra saker, t.ex. ugnspannkaka, och en dag passade jag på att hälsa på min farbror i hans nya hus utanför Rättvik.






Från Falun hittade jag ett billigt tåg till Linköping, dit jag skulle sen. Efter sex och en halv timme på tåget stack jag direkt till betongparken och mötte Steff, Jummo och ett gäng andra inlinesåkare. Jag var väldigt seg, men skejtade i alla fall. Jag hade med mig min skateboard eftersom jag senare på touren skulle på tjejskateläger och flera av inlinesåkarena ville prova den, vilket är lite komiskt med tanke på vilket snack som går om skateboardåkning vs inlies...

Dagen efter skejtade vi ett räcke som enligt mina mått var ganska högt men enligt alla andra var lågt. Jag lyckades inte komma upp på det och sen började det regna. På torsdagen skejtade vi inne i Hangaren och jag klarade topsoul hela mittencurben ut, det har jag försökt klara flera gånger tidigare utan att lyckas ta hela, så det var kul.




På fredagen bytte jag boplats från Steffs mormor till Herdmans hus, där Igor och Fredda och tre från Skåne också skulle bo. Vi åkte in till stan på kvällen och skejtade med några från Danmark som också hade kommit dit innan SRSC-tävlingen som skulle vara dagen efter.




På lördagen var det Real Street-tävling i Motala. Jag fick en plats i Igors bil och slapp åka buss, vilket var skönt, för jag hade nog haft svårt att hitta. Det var en hel del folk och en bra tävling, men jag ställde inte upp själv. Polisen kom och körde bort oss från förstaspotet, så vi fick ha två förstaspot. Tredjespotet var ett smalt räcke och fick en hel del klagomål, men det skejtades sjukt på det i alla fall. Seth slog i huvudet flera gånger och var inte så pigg efter tävlingen var slut. Johan Hansson vann, Jacob Juul kom tvåa och Viktor Byhr trea.












Efter tävligen och mat var vi kvar i Motala en stund och skejtade svarta rails. Jag försökte komma upp på dem aslänge och till slut lyckades jag göra en kort pornstar. Sen skulle vi tillbaka till Linköping igen, men jag var rätt nöjd ändå, det var mitt första "höga" räcke jag kom upp på.

På Kvällen var det fest hos Herdman. Det var en massa inlinesåkare och fyra tjejer (jag räknade mig till kategorin inlinesåkare). Jag snackade en del med danskarna och de försökte hjälpa mig med en skruv på skenan där gängan blivit rund, och så skulle de försöka fixa boende åt mig i Köpenhamn under SRSC-finalen två veckor efter.

Det var rätt så mycket folk i huset så man fick lägga sig och sova där det fanns plats. Jag la mig ovanpå en väskhög, men ramlade ner på golvet och sov där. Någon gav mig ett täcke sen.

Dagen efter blev Jummo inlåst på toaletten. Tom försökte få upp dörren utan resultat, han stod där aslänge. Sen kom Igor och fixade upp dörren på en gång. Det var rätt kul, fast kanske inte för Jummo. Plus att i princip hela låset blev bortskruvat innan Igor hann dit.

Jag skulle till Trollhättan den dagen så jag packade ihop mina saker och åkte in till centralstation. Bussen hade jag precis missat fick jag veta när jag kom dit och tåget kostade nästan 500, så jag fick en smärre chock. Efter en kort tanke om att stanna en dag extra i Linköping åkte jag till Trollhättan i alla fall. Det tog ett antal timmar, jag hade inte fått alltför mycket sömn och inte duschat på två dagar. Lagom fräsch kom jag fram till Trollhättan. Vi lämnade mina väskor och drog ut och skejtade nästan på en gång. Jag battlade Sami på hans hemmacurb och förlorade. Sen rullade vi hem till Emilie och jag tog en efterängtad dusch.

Dagen efter blev vi väckta av telefonen. Det var Sami som ringde och sa att vi skulle ta tåget till Göteborg 50 minuter senare. Stress. Men vi kom iväg. Vi mötte Swexican som nyligen flyttat till Göteborg och han följde med för att kolla in Kungsbackas skatehall. Jag passade på att höra av mig till en skateboardkompis som bor där och han dök upp ett tag. När vi kom fram till hallen var den stängd, så det fanns inget att göra förutom att dra tillbaka till stationen. Jag hittade en minicurb jag försökte vaxa in, men ganska snart tog vi tåget tillbaka till Göteborg igen. Vi åkte ut till Frölunda och skejtade räcken med några Göteborgsskatare, Mr Sidewalk m.fl. Det gick halvbra för mig, men jag kom upp på c-räckena i alla fall.




På onsdagen åkte jag och Emilie på tjejskateläger i Göteborg. Det var fram till söndagen och vi var ca 12 tjejer där, bara jag och Emilie på inlines. Första dagen lyckades jag lära mig ao pornstar plus klara ao mizou. Eftersom jag är van att skata park och bara hade skejtat street ett bra tag blev det mycket enklare att åka hall igen. Dock var den lite för lik frysen för att jag skulle lära mig så mycket mer. På torsdagkvällen fick vi åka i Area 51, vilket kunde ha varit mycket roligare eftersom allt är högre, om det inte vore för att jag skadade mig nästan det första jag gjorde. Jag övade bs farv men vred inte kroppen tillräckligt så framfoten fastnade på railet på curben medan jag ramlade ner och vred till andra benet samtidigt som jag satte mig på det. Det var inte speciellt skönt, det kändes som att stuka foten, bara det att det var benet som stukades. Jag lät bli att skejta mer den dagen eftersom att jag ville kunna skejta hela touren ut, plus hade ganska ont. Men dagen efter var jag på benen igen.






På vägen tillbaka från Area 51 till Galaxen, där lägret var, hamnade jag med sista gruppen, och några av de andra skulle in och handla. Jag, Swexican och två till väntade utanför och vi började prata om att tjejer går in i en affär och kommer ut med allt annat än det de skulle köpa, bara för att det finns så mycket billigt i affären. Jag å andra sidan som var på tour och inte kunde göra av med så mycket pengar ville bevisa att man inte behöver mycket pengar för att handla. Så jag fick ett pantkvitto och en femtioöring och jag och Swexican gick in för att hitta något ätbart för 2 kr. Vi hittade ett äpple och fick dessutom 50 öre över. Stolt blev jag och dessutom var äpplet gott. Några minuter senare kom de andra ut från affären, där de hade varit ett bra tag. De hade köpt godis, cocosbollar, tidning, barnmat m.m, allt utom det de gick in för att köpa. Alltså stämde min teori, och dessutom fick jag smaka en massa av det de andra köpt.

På lägret fick vi mat och de hade köpt jordnötssmör som pålägg. Jag smakade det men tyckte inte om det. Så vi gjorde det till lite av ett mission att få jordnötssmör att smaka gott. Jag testade det på en massa konstiga saker. På macka med sylt funkade rätt okej, på köttbullsmacka var det inte lika gott... på banan med sylt och oboypulver var det rätt skumt. Så höll jag på hela veckan. När lägret var slut och vi delade upp maten som var över fick jag förutom mussli och majs med mig en halv burk jordnötssmör, alltså allt som fanns kvar.




På lördagen var det tävling. Jag och My var uppe sent natten innan och övade lines. Vi skulle gå upp tidigt på morgonen också men så blev det inte. Tävlingen gick bra i alla fall och jag satte alla tricken utom topsoul. Eftersom de andra åkte skateboard så hade de lite svårt att döma, så jag fick pris men ingen riktig placering. Det var best-tricktävling också och jag satte en disaster pornstar på räcket, men en annan tjej satte kickflip i en bank och vann.




Efter lägret hade jag tänkt dra vidare och ringt runt hela veckan till folk men inte riktigt fått svar från någon. Så jag bodde hos en av skatetjejerna några dagar. Vi stack och skejtade varje dag och jag lärde mig soul i ramp. Sista natten innan jag skulle till Köpenhamn kunde jag inte bo där men som tur var kunde jag få bo hos Swexican, annars hade jag varit bostadsös, det hade inte varit roligt.






På torsdagen åkte jag till Köpenhamn, för SRSC-finalen skulle vara på lördagen och jag fick komma dit några dar innan, så varför inte. Det första jag skulle göra i Danmark var att åka buss själv fyra stationer och försöka höra vad de sa i högtalarna så jag visste när jag skulle gå av. Det var inte världens enklaste sak, men jag kom av rätt i alla fall efter att ha frågat chauffören två gånger. Det var tävling i X-Hall på torsdagen med grillning och jag träffade STHLM Streetare. En av danskarna, Christian, hade brutit armbågen precis innan jag kom dit så han låg på sjukhuset medan vi andra var i hans lägenhet på kvällen och kollade på skatefilm. På vägen därifrån lånade Jonas ut sin cykel till Peter som försökte cykla ståendes på ramen utan att hålla i sig. Det var inte så lyckat. Ingen skadade sig i alla fall och cykellyktan som ramlade av tror jag gick att laga.




Dagen efter fick jag en rejäl sovmorgon innan vi skulle ut och skejta. Vi började i Faelledparken, det gick halvbra först. När jag till slut hittat en bra quarterpipe att ta fart ifrån så stack vi ganska snart efter det. Men det var kul i alla fall, det var ändå så varmt ute. Vi skulle iväg till en ledge och några cyklade och resten skulle ta bussen. Det tog flera timmar att ta sig dit, när vi kom fram hade de andra redan varit där i en och en halv timme. Vi köpte dricka, åt, missade bussar, handlade skor, och gick en lååång bit. 10 danska minuter är inte 10 svenska minuter...

När vi kom fram orkade jag inte skejta något, största anledningen var i och för sig att ledgen var hög och dessutom rätt rough. Så jag lämnade skatingen åt de andra och åt pizza och tog kort i stället. Sen åkte vi vidare till ett rail vid en stor kalkon där jag inte heller skejtade. Landningen var lite scary.








Sen var det lördag och SRSC-final. Massa folk från hela skandinavien. Jag hade av nån anledning inte tagit med skatesen, annars hade jag nog skejtat förstaspotet. Men det kanske var lika bra att jag inte gjorde det, för det kom skejtare från alla håll hela tiden. Men nästa år tänker jag ställa upp! Det är mitt mål i alla fall. Jacob Juul vann efter en dag av grym åkning. Han var lätt värd att vinna.

Jag fick åka med i VIP-bussen, som det inte var så mkt VIP över efter att den riktiga bussen gick sönder och vi fick åka en röd buss. Men vi fick gratis tidningar i alla fall.










På kvällen var det fest på The Australian bar. Det var askul.






Dagen efter vaknade jag 8.20 och kunde inte somna om. Vid två stack vi ut och skejtade och jag var helt död efter tre timmars sömn. Jag halvsov hela dagen. Det var egentligen tänkt att jag skulle åka till Kristianstad på söndagen, men jag ville stanna i Köpenhamn längre. Jonas och Seth skulle till U.S.A på onsdagen och behövde tisdagen till att packa, så jag åkte till Kristianstad på tisdagen. Dagen innan jag åkte kollade jag in Köpenhamn lite med Jonas som guide. Jag blev skjutsad på ett cykelstyre, vilket var en upplevelse. Sen var vi hos Christian där hans jättesöta kattunge flög runt och satte klorna i allt.






När jag kom till Kristianstad hade jag sovit två timmar på natten och sen slumrat till ett antal gånger innan Norpan kom och mötte mig på stationen efter jobbet. Vi stack och skejtade i deras skatehall "Tullen" och jag var helt död. Jag droppade i deras minivert i alla fall och när jag kom hem igen sen vågade jag tack vare det droppa i Frysen-verten. Dagen efter Tullen skatade vi street. Då hade jag fått mat i mig och dessutom sovit ut, och det var stor skillnad på vad man orkade mot när man knappt ätit nåt.

Sen fick jag hjälp med min skenskruv också på inlinesen så nu kan jag byta hjul om jag vill.




Dag 30 efter att jag åkte hemifrån tog jag flyget från Kristianstads flygplats. Det var enklare än att sitta på en buss hela dagen, och dessutom var det knappt nån prisskillnad. Flygmaten däremot var inte så god. De hade lagt smörgåsgurka på min macka, vilket jag avskyr, så det var ingen vidare glad överraskning när jag bet i den.

Jag tog hela dagen på mig att packa upp sen och bara njöt av att vara hemma igen.




Touren var askul, men kroppen blev trött. Därför var det skönt att vara hemma igen. Men jag har lätt haft askul hela tiden! jag har sovit lite och på konstiga ställen, jag har ätit så billigt som möjligt och massa skumma grejer som mussli och danskt bröd. Jag har träffat en massa schyssta inlinesåkare och en del annat schysst folk också. Jag vill tacka alla som gjorde min resa möjlig, er jag fick bo hos, er jag skejtade med, och alla er andra som jag träffade. Jag hoppas vi ses snart igen!



Mer bilder finns under upplevelser
Förstasidan